Stoppa hjortens frammarsch

Många plågas under sommaren av en oinbjuden gäst i trädgården och på sommarstugan: den vitsvansade hjorten. Vitsvanshjorten är medskyldig till spridningen av fästingar, dessutom slukar hjorten glupskt i sig odlingar och rabatter. Det är fråga om en för vår natur främmande art, som bidrar till att andra arter trycks undan. Stammen har vuxit sig till åtminstone 120 000 individer som en följd av en explosionsartad tillväxt under de senaste 10–15 åren. Det behövs åtgärder för att begränsa hjortens framfart.

De hjortrelaterade skadorna har skjutit i höjden. Det betalas årligen ut 30–40 miljoner euro i ersättningar för trafikskador orsakade av vitsvanshjorten. Också jord- och skogsbruket lider av hjortens bete – hjorten äter upp både plantor och grödor. Hjorten är dessutom ett direkt hot mot den biologiska mångfalden och flera lokalt utsatta arter. Förekomsten av vissa fjärilsarter och orkidéer har minskat drastiskt, eftersom hjortens bete förstör arternas livsmiljöer.

Hittills har insatserna för att minska hjortstammen varit otillräckliga. Nu borde en genomtänkt plan med klara målsättningar och metoder utarbetas för hur hjortproblemet ska hanteras. Ett första led i kampen mot en överstor hjortstam vore att få ett slut på vintermatningen av hjorten. Till följd av den överlever fler hjortar vintern och fler kalvar föds på våren.

Ett annat hinder för en effektiv bekämpning av hjorten är att jakten i dagens läge kvoteras och det krävs en särskild licens för att jaga vitsvanshjort. Det skulle sannolikt effektivera jakten att slopa kvoterna och kravet på licens, och tillåta alla jägare med jaktkort att jaga hjort. Exempelvis för rådjursjakt krävs ingen särskild licens.

Människan och naturen skulle gynnas av en mindre hjortstam. Nu behövs effektiva åtgärder för att tygla hjorten.

Karin Cederlöf, fullmäktigeledamot, Esbo

(Insändare i HBL 30.7.2024)