Närståendevårdarna behöver ledig tid

Närståendevårdarna gör ett värdefullt arbete för sina anhöriga och för hela samhället. En närståendevårdare tar hand om en anhörig som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte klarar vardagen självständigt. Omkring 50 000 finländare är officiella närståendevårdare. Mörkertalet är ändå stort: det är mångdubbelt fler som sköter om en anhörig utan att få något stöd.

Tyvärr är många närståendevårdare överbelastade då de inte har möjlighet att ta ut lediga dagar. Enligt lagen har närståendevårdare rätt till avlastning 2–3 dagar per månad. Det har ändå visat sig att många närståendevårdare ogärna tar ut de lagstadgade lediga dagarna då de kunnat erfara att den anhöriga är i sämre skick efter en vårdperiod på vårdhem. Också de språkliga rättigheterna försummas i många fall: bland annat i Esbo har det inte varit möjligt att få intervallvård på svenska vilket har hindrat många svenskspråkiga hushåll att ta ut sina lediga dagar.Ytterligare ett problem är bristen på lämpliga vårdplatser. 

Det är en uppenbar orättvisa att närståendevårdare i praktiken inte kan utnyttja sin rätt till avlastning. En förutsättning för att närståendevårdare ska orka med sitt uppdrag är att de får vila ibland. För att råda bot på missförhållandena måste tillgången till intervallvård bli bättre. Närståendevårdaren ska också kunna lita på att den anhöriga är i minst lika gott skick när han eller hon återvänder hem. De språkliga rättigheterna måste tillgodoses inom närståendevården – det är lagvidrigt att en del kommuner helt enkelt låtit bli att ordna vård på svenska inom närståendevården.

Närståendevårdarna bidrar till att samhället sparar in miljontals euro. Vi beslutsfattare måste se till att närståendevårdarna får det stöd de behöver och har rätt till. Närståendevårdarnas hjälpande händer behövs mer än någonsin då befolkningen åldras och vi har en skriande brist på vårdplatser.